Sannas Värld

Vilket hopp det blev. Längre än vad jag hade trott från början. Det är fullt upp jämt och ständigt, och då kommer datorn lite i skymundan. Men jag vill i alla fall komma med ett litet livstecken. Hösten är här! Det märker man tydligt idag. Solen skiner men det blåser halvt storm ute. Jag är definitivt ingen höstmänniska, men hittills har jag inget att klaga på. Vi har haft flera riktigt fina och härliga dagar, och naturen är ju så underbart vacker nu ♥ Jag springer runt med min kamera så fort jag får ett tillfälle tll det. Men t.o.m. kameran har fått vila litegrann nu. Skolan, familjen och hemmet upptar i stort sett all min tid just nu. Jag har inte riktigt fått till rätt studieteknik än känner jag, men jag hoppas att det snart löser sig. Senast jag skrev här var det ju dags för psykologi-prov. Första provet för min del på nästan 20 år. Jag kan lugnt säga att jag var nervös innan Anders delade ut pappren. Men efter att ha kollat över det insåg jag "Det här kan jag ju".

Det var en riktigt skön känsla! Några dagar senare fick vi prata med Anders en och en.. aningen nervös var jag då också, även om jag tyckte att jag gjorde bra ifrån mig. När han sa att jag fått MVG på det, så kändes det skönt!! Riktigt skönt! Nu stundar ett mindre trevligt matteprov, på torsdag. Det har jag lite skräck inför. Matte är ju tyvärr inte min starka sida. Men det är bara att göra sitt bästa, så myket mer kan jag inte göra. I morgon är jag ledig hela dagen, så då lär jag sitta här med näsan i matteboken.

En hel del härliga promenader har det blivit den senaste tiden. Ibland får kameran hänga med och ibland får den stanna hemma. Är den med så blir promenaden inte lika intensiv, då måste jag ju stanna stup i ett och fota allt som finns ( nästan i alla fall ). Den här tiden är underbar när det gäller just att fota. Det finns så himla mycket överallt som man vill fånga på bild.

Vi har även hunnit med ett besök på Torp när Ulrik Munther var där. Det känns som det var jag, mina barn och tusentals andra småtjejer. Nåväl.. så många var det ju inte, men när dom skrek när han anlände kunde man lätt tro att det var tusentals. Han är en riktig stjärna den grabben! Vilken himla fin röst han har! Jag gillar fortfarande "Boys don't cry" lika mycket ♥ Köpte hans cd och fick den signerad, så tjejerna var nöjda och glada när vi åkte därifrån. Jag har tyvärr inte hunnit att lyssna på den än. Men jag tänkte att jag ska ta med mig den ut i bilen.. om jag bara kunde komma ihåg att göra det.

Varje lördag förmiddag beger vi ju oss till Färgelanda ridklubb. Och jag måste säga att jag trivs bättre och bättre där för vraje gång vi är där. Jag blir lugn av att komma in i stallet och gå där och småprata med hästarna. Dom är helt underbara ♥ Självklart har jag ju en favorit ~ världens finaste och goaste Önne

Han är bara så go och underbar ♥ Han verkar vara så otroligt klok. Visst är han bara sååå himla fin?! C fick testa att rida honom i lördags. Det tyckte hon var jättekul. Det är klart att det är stor skillnad att rida honom mot nån av dom små "vanliga" ridskole-hästarna. Han är ju så stor och... mäktig! Jag vill bara ta med honom hem ♥ ♥ ( jag som inte ens var särskilt förtjust i hästar förut. Det har verkligen ändrat sig! )

Ha en fortsatt härlig dag i blåsten :)